Logga 500 pixl

OCEANHALLEN PLAN 2

2016

MEDLEMSUTSTÄLLNING 2016
KONFlIKTENS ANATOMI

OCEANHALLEN plan 2 och andra platser på Bruket
6 juni – 10 september 2016

Utställning av medlemmarna i Not Quite
Vernissage måndag 6 juni kl 18.00

Mer information kommer.


OCEANHALLEN PLAN 2  2018

1 maj-15 september, Not Quite Då och Nu, 2001-2017

1 -27maj, Ann Louise Roman och Jonas Lindström Kontakt

2 juni-1 juli, Björn Ekblom, Landskapsbiet, Maskineriet & Ytspänningskurbitsen

7 juli-5 augusti, Not Quite Fosterland, Öppen salong

11 augusti-15 september, Mark my words, 19 konstnärer

BJÖRN EKBLOM

2 juni-1 juli
Landskapsbiet, Maskineriet & Ytspänningskurbitsen

 

Vi hade konst inspirerat av Piet Mondrian i trappuppgången där jag först växte upp, och utanför kommunens bibliotek stod en modernistisk skulptur som också tjänstgjorde som klätterleksak för barnen, åtminstone är det så jag kommer ihåg det.
På läkemedelsföretaget Sandoz tomt ett stenkast ifrån min nästa uppväxtplats stod också en modernistisk skulptur, i bockad plåt, som man rev upp kläderna på när man klättrade i den halvt förblindad av strålkastarna som lyste upp den i kvällsmörkret.
Senare i skolan såg jag för första gången Jackson Pollocks målningar, tillsynes kaotiska mönster som i en myrstack, men färggladare. Ur det kaotiska mönstret dök alltid nya figurer, bilder och ansikten upp – Det utmanade fantasin på ett sätt som den figurativa konsten aldrig förmådde. Skulpturerna och den Mondrian-inspirerade konsten jag tidigare kom i kontakt med besatt samma egenskaper, men var enklare och mer ordnade i formerna, vilket gav fantasin något mindre spelrum.
Utanför konstens finrum kunde en veckad handduk, ett prickigt linoleumgolv eller det svartvita bruset på en tv-skärm väcka samma sorts fantasifulla bilder – Mönster, kaotiska eller mer välordnade, det var detta som triggade min fantasi.
 
I mitt föräldrahem var tillgången på leksaker aldrig särskilt stor, istället blev det papper och pennor, verktygen vi hade i städskåpet och material jag kom över som andra slängt i grovsoprum och containrar som tog dess plats.
Intresset i att plocka isär ting för att se hur de fungerade och att bygga saker var tillsammans med det konstnärliga intresset det som upptog en stor del av min uppmärksamhet.
 
Detta ledde sedan till en konstnärlig utbildning på gymnasiet, ideellt arbete med konst, hantverk, pedagogik och teaterdekor, en utbildning inom möbel- och inredningssnickeri, inredningssnickeriarbeten, konstvetenskapsstudier samt en Bachelorexamen inom möbeldesign, och en Masterexamen inom tillämpad konst och formgivning inom möbeldesign, till det jag gör nu..
 
Mitt intresse för att bygga saker har växt till att bygga saker som gör saker styrt av mina händer och sinnen, handstyrda ”maskiner”, och detta har jag kombinerat med min fascination för mönster.
I utställningen tar det sig uttryck i två olika projekt, ett äldre och ett nyare.
I det äldre projektet har jag byggt en fräsmaskin för att kunna forma bland annat trämaterial halvsfäriskt. Här har jag valt att bygga upp ett material som en geodesisk halvsfär i plywood. Det är trianglar sammansatta till pentagoner och hexagoner som sedan sammansatts till en fasetterad form, vilket var det tillvägagångssätt som genererade minst spillmaterial.
Formen har sedan frästs helt rund med maskinen, och därigenom har de olika lagren i materialet blottlagts i form av ett mönster likt ringar som möts på en vattenyta.


OCEANHALLEN PLAN 2  2017

1 maj-10 juni, Lina Berglund & Märit Aronsson, Den finstämda rösten Måleri & Text

17 juni-23 juli, Malin Robertson Harén & Lars Andersson Schaar, Karossen 100 år av arbete, fotografi/video

29 juli-27 augusti, Ida Lundell, Hemman, textil

2-16 september, Ossian Gustavsson, Wallwork and layouts, skulptur




 

2018

Det nyare projektet tar avstamp i inspiration från mönster som uppstår automatiskt på annat sätt - I naturen – Exempelvis polygoner som uppstår mellan bubblor som möts i kluster, formen på mikroskopiska intilligande celler och polygona mineralformationer – Men huvudinspirationen kom ifrån hur bin bygger sina bon – De använder sig av den mest utrymmeseffektiva formen, hexagonen, för att förvara sin nektar, som sedan mognar till honung.
 
För att kunna imitera vad som händer i naturen och kunna experimentera med detta byggde jag en maskin som släpper ned färg samtidigt på en helt horisontal yta från en mängd olika punkter där jag bestämmer placeringen på förhand.
Ytspänningen gör sedan att de växande färgklickarna formas till polygoner då de möts.
Förutom för tillkomsten av deras vaxkakor har jag hållit mig till bin som inspiration då de har intressanta hårt arbetande samhällen där kommunikationen är omedelbar, och att det i mänskliga samhällen alltid har funnits en mängd referenser till bin p.g.a. deras honung som används av oss än idag – Se till exempel till ordet ”Arbetsbi”, uttrycket ”Blommor och Bin” eller talesättet ”Där det finns bin finns det honung”.
Utan bin skulle vi inte heller ha mycket av den mat vi äter idag i.o.m. att de ser till att växter och grödor pollineras.
Trots detta så har massdöd drabbat bina genom vinstintressen hos företag som tillverkar neonikotinoider som används som bekämpningsmedel på åkrar runt om i världen – Detta medel försvagar bina som då blir mottagliga för olika sjukdomar.
En parallell kan dras till vårt eget samhälle där de mest utsatta i samhället och de som arbetar hårdast för lägst lön är de som blir mest utnyttjade och drabbas mest illa, detta genom det globaliserade systemet vi har där fokus mer och mer förskjutits till företagens vinstjakt och konkurrens – Inte på människans välmående.
Idag har vi centralisering genom storföretag, förr hade vi centralisering på annat håll genom t.ex. kommunismen i Sovjetunionen och Kina, bägge systemen bortsåg/bortser från den enskilda människans väl för att passa in alla i en mall dikterad av de som styr.
För att få till en förändring krävs alltid att man börjar på en lokal nivå, för det är där vi känner andra och lättare kan relatera och nå ut, och idag är den lokala nivån också global genom gruppbildningar på sociala medier över de gamla nationsgränserna.
 
I det här projektet har jag dock valt att göra bin baserade på våra landskap där olika sorters flora passar olika sorters bin, för alla bin kan inte pollinera alla olika blommor. Så utan vissa blommor dör vissa sorters bin och vice versa.
(Här talar jag om bin och inget annat).
 
Bi-målningen som är baserad på Dalsland, samt varje print, är baserat på respektive landskaps resurser och vapensköld, och har ett bi med det landskapets blomma som ryggteckning.
Alla förutom drottning-biet som har en krona, för bin behöver en drottning.
Mönstret i målningen utgår ifrån en print med ett perfekt hexagonmönster med raka linjer, men har tillåtits att skevas till och bli imperfekt
 
- För alla bin och människor är olika, även i ett kollektiv.
 
/Björn Ekblom

ann-louise roman och jonas lindström

1-27 maj
Vernissage 1 maj kl 13.30

KONTAKT
Synonymer;

Agent
Bekantskap
Gemenskap
Kommunikation
Samband
Förhållande
Beröring
Förbindelse
Kontaktman

Utgångspunkten för vårt arbete tillsammans var ordet kontakt. Vi diskuterade kring ordet och bestämde oss för att vi ville gestalta det förlorade samtalet och den nära kommunikationen som vi tappat så mycket av idag i och med sociala medier och våra tekniska inventioner.

Eftersom vi lever så långt ifrån varandra, ena i Stockholm och den andra utanför Arvika, så skulle vårt arbete varit svårt att få samman om vi inte hade haft möjlighet till snabb kommunikation när tiden var knapp. En paradox i samtalet som vi pratade mycket kring. Det att den raska kommunikationen möjliggjorde vårt arbete och blivit en del av det.

Ann-Louise Roman och Jonas Lindström, två keramiker med rötterna i Värmland, Jonas Lindström är utbildad på i Edinburgh college of Art och Ann-Louise Roman på HDK, Högskolan f. Design och Konsthantverk i Göteborg. Deras vägar möttes i Stockholm 2008 där de delade ateljé. Detta är deras andra utställning som de arbetat gemensamt med, deras första samarbete var på Arvika Konsthantverk 2010. Och ställde ut tillsammans på Konstfrämjandet i Karlstad 2012 med enskilda verk.

Not quite då och nu
2001-2017

Oceanhuset plan 2  Entréhallen + rum 2 och den långa korridoren
1 maj -15 september 2018
Vernissage 1 maj kl 14.30


Not Quite Då och Nu 2001-2017 är en utställning om Not Quites historia från starten 2001 till idag. Det är en utställning fylld med information, bilder, pressklipp och annat, en utställning om hur det en gång började och hur det har utvecklats genom åren till att bli ett av Dalslands största besöksmål med närmare 30 000 besökare per år.
Det är fotograf Malin Robertson Harén och konstnären Marita Arvidsson som har arbetat med denna utställning. Marita har bland annat skapat ett digert arkiv med allt från verksamhetsberättelser, pressklipp, bilder, citat och kuriosa till projektbeskrivningar och stadgar. De har tillsammans arbetat fram formen för utställningen och Malin har valt bilder som ramas in samt gjort den grafiska formen till den 30 meter långa väggen med material om Not Quites historia.

Förutom historieutställningen har de arbetat med en medlemsvägg där många av Not Quites medlemmar kommer presenteras i ord och bild.

2017

ossian gustavsson

Wallwork and Layouts
2-16 september 
Vernissage 2 september kl 12.30


Denna serie gestaltningar består av bilder och skulpturer.
Objekten har tillkommit under de senaste 2 åren där processen
har gått från lekfulla experiment i ateljén till ett
utmanande sätt för mig att konstruera min abstrakta bildvärld.
 
Ossian Gustavsson är utbildad vid HDK STENEBY med inriktning metallgestaltning. Han arbetar framförallt med skulptur och installation.
 
”Med mitt arbete vill jag inbjuda betraktaren till att se material, form och rumsligheter ur mitt perspektiv. I mina skulpturer undersöker jag metallens ytmässiga och volymskapande egenskaper. Det är en process där enkla ingrepp i materialet med hjälp av konventionella tillverkningstekniker och upprepandet som metod leder till rumsliga kompositioner med ett mer eller mindre abstrakt uttryck”.

IDa lundell

HEMMAN
29 juli-27 augusti 
Vernissage 29 juli kl 12.30


HEMMAN

Det tar tid att lära känna en plats, du måste spegla dej själv i platsen och förändras med den. 
Hitta ett förhållningssätt, projicera, känna jorden och veta var rådjuren sover.
Och en dag har platsen växt fast i dej, du har utvecklat ett rotsystem som binder dej vid marken.

Om
Ida Lundell är utbildad vid HDK-Steneby med inriktning textil. Hon jobbar främst med broderi och teckning i en slags fragmentarisk berättelseform med utgångspunkt i vardagen och det rurala landskapet, på gränsen mellan verklighet och något annat.

malin robertson harén & lars andersson schaar

KAROSSEN 100 år av arbete
17 juni-23 juli
Vernissage och Bokrelease
17 juni kl 12.30


Den 3 oktober 2012 kom beskedet att Volvo buss lägger ned karossfabriken i Säffle. Produktionen stannade den 31 juni 2013 och ca 350 personer förlorade då sina arbeten. En epok som startade 1913 var över.
Från trä till aluminium, från liten verkstad till fabrikshall, från Höglunds och co till Volvo buss,  Karossen - 100 år av arbete.

Vi läste om nedläggningen av fabriken dagen efter beskedet. Över 350 människor kom att mista sina arbeten på fabriken i Säffle. Vi funderade på vilka dessa människor var, hur de kände och tänkte kring beskedet. 
Det var kring dessa tankar som en idé om att söka svar på våra frågor och funderingar uppstod. 
Detta skulle ske genom att vi ville vara på plats i fabriken. Lära känna människorna, dokumentera deras arbete och fånga deras berättelser. I tanken var det en lätt sak, men hur skulle vi få tillstånd att vistas på fabriken. 
Framförallt undrade vi om de anställda skulle välkomna en fotograf och en konstnär/utställningsproducent som ville dokumentera deras arbete och upplevelser av nedläggningen.

Arbetet med att dokumentera och samla in material pågick mellan 12 mars och 31 juni 2013, då fabriken i Säffle stängdes. Arbetet har varit en dokumentation av ett pågående skeende och kanske ett försök att stoppa och bevara tiden, där och då.
Nu är vi äntligen vid vägs ände. Arbetet resulterade i utställningen ”KAROSSEN 100 år av arbete” som visats på Medborgarhuset och Galleri 2 i Säffle, Åmåls konsthall 2014 och nu visas den i Ocenhallen plan 2 på Not Quite. Nu är även boken om projektet klar.
 

lina berglund &
märit aronsson

Den finstämda rösten 
1 maj-10 juni
Vernissage 1 maj kl 12.30


Hur kan vi få syn på de stora mönstren i naturen som vi själva är en del av?
I utställningen ”Den finstämda rösten” möts Märit Aronsson och Lina Berglund i ett utforskande av sambanden mellan yttre och inre rörelser. Att gå igenom passager - från en plats till en annan, från
ett tillstånd till ett annat, från en form till en annan - är en process som är beroende av den subjektiva erfarenhetens inlevelse. Vad speglar sig i vad, när vi ser och upplever vår omgivning? På vilket sätt påverkas det vi ser av vår egen närvaro?
Märit Aronsson (f. 1974 i Östersund) är utbildad på Konstskolan Elias Mickelsson, Grafikskolan i Stockholm och Kunstakademiet i Trondheim (MFA 2007). Hon jobbar med grafik, artists’ books,
fotografi, film och text. I fjol gick hon mellan Östersund och Trondheim, en vandring som resulterade i en dagbok som hon visat som textteckning, och vid flera tillfällen läst upp. Märit bor och arbetar i Trondheim, och fick nyligen ett ettårigt arbetsstipendium från Billedkunstnernes
Vederlagsfond i Norge. I mars var hon på Rud i Laxarby, och gick samma sträcka upprepade gånger medan hon skrev ner det hon kom att tänka på.

Lina Berglund (f. 1980 i Åmål) är utbildad på Konstskolan Elias Mickelsson, Nya Domen Konstskola och Kunstakademiet i Trondheim (MFA 2009). Hon arbetar med måleri som hon presenterar i installationer, i dialog med varje utställningssammanhang.
I utställningen ”Den finstämda rösten” visar Lina en serie målningar som hon arbetat med i sin
ateljé i den gamla missionshussalen på Rud i Laxarby de senaste tre åren.
Lina är även aktuell med en separatutställning på Konsthallen Lokstallet i Strömstad senare i
sommar. Hon driver också Artist-In-Residence programmet RUD AIR (rudair.tumblr.com) i sitt hus
på Rud i Laxarby.