Konst 008 – (tygla vårt sätt att andas)

[krig]

[krig] är det konstnärliga mötet mellan Jon Perman och Karin Bäckström. [krig] är en ritual, en rörelse, en känsla. [krig] namngav sig själva enligt punkens traditioner och med en ide om ett motstånd och DIY-etik.

Tillsammans släpper de skivor, skapar installationer, driver ett självorganiserat galleri och organiserar konstnärliga projekt, genom att använda [krig] som en delad identitet. [krig] utforskar textilens och musikens möjligheter att bygga rum, objekt och forma nya verkligheter. En ide om att skapa sin egen verklighet genom att skapa en scen och plats som fler kan vara en del av. Inte som en funktion utan som en gemensam process som blir till handlingar, uppträdanden, objekt och situationer. Genom att prova först och tänka sen blandar de idéer om performativa händelser med material. Verken byggs upp av musik, dans, rytm, trassel, vävning och virkning, saker en känner igen blir tillsammans en ny ordning. Som ett möte mellan världar, ett dansgolv, en berättelse om en stad eller den påstådda sanningen om verkligheten.

”Tygla vårt sätt att andas” är en audio-textil installation som utgår från förhållanden och känslor kopplade till textila hantverks-traditioner och samhällsordning, samtidigt är det en startpunkten för en längre process där performativa och kollektiva processer kommer skapas genom händelser och uppträdande kopplade till verket.

[krig] inspireras av textila traditioner men bryter ner och bygger upp nya mönster i ett rörigt och spontant myller. Verket är konstruerat i makramé och egen-gjorda rep, som i sin tur är uppbyggda av färgade trådar. Likt ett nät, men i oordning fångar verket upp rörelser orsakade av omvärlden. Genom kontaktmikrofoner fångar verket upp obalansen och uttrycker den i form av ett ljud. Verket bygger på ett återbruk av material insamlat från loppisar. Likväl som ett återbruk av gamla metoder som blandas med nya, påhittade. Ett musikstycke spelas upp från makramén. Ett inre dansgolv. En gemensam plats. Stycken av Ovansjö-diktaren Per Gunnar Evanders dikt ”Människans glädje” har samplas in i musiken. Dikten skildrar ångest, skuld och ensamhet samtidigt som den ställer frågor om människans värde. Dikten är skriven till socialdemokraternas 100-årsjublieeum 1989. Samtidigt hörs en surrande ton som omger verket. Den skapas genom ett fel och blir starkare ju mer rörelse det finns i konstruktionen. Ju mer en interagerar med verket. Allt vävs samman i en berättelse om samhället, vår historia och vår framtid.