Not Quite är en papegoja i granskogen
Not Quite är en silvertråd i kraftpappret
Not Quite is a little bit of New York
mitt i periferin.
I hjärtat av den rara bruksorten Fengersfors i norra Dalsland pågår sedan 2002 förverkligandet av ett levande kulturcentrum. Här har konstnärer och hantverkare av skilda slag sina ateljéer och verkstäder. Här finns konsthallar, galleri, butik och café. Här ryker det från keramikugnar, ässjor och varma sågar. Här skapas utställningar med bilder på väggarna eller konceptuella performances. Här mumsas och fikas det, eller diggas till något av årets större eller mindre evenemang. Här kan man delta i kurser och workshops.
Välkommen till Not Quite, en plats och ett nätverk för konstnärer, hantverkare och formgivare. I Fengersfors har vi skapat förutsättningar för all sorts kreativt, arbete och utställningsytor, café och butik där alla kan ta del av den sjudande kreativiteten i den Dalsländska skogen. Not Quite har på kort tid gjort sig känt som ett av de främsta besöksmålen i regionen. Kombinationen av högklassig konst och konsthantverk i naturskön Dalslandsbygd, med goda förutsättningar för fika eller lunch, har visat sig vara ett vinnande koncept.
Not Quite har sina lokaler på Fengersfors bruk och Strands snickeri i Fengersfors, en by i de vackra dalsländska skogarna.
Invigningstal -Tom Cubbin
När jag fick den här frågan började jag fundera över vad det egentligen är som får mig att återvända hit, år efter år. För vissa personer är det möjligheten att kombinera en mysig fika med lite kultur. För andra är det kanske att få vistas i de mäktiga industrilokalern och känna historiens närvaro.
Men för mig handlar det om något annat.
Det handlar om en känsla som jag alltför sällan upplever. Den uppstår när självständiga konstnärer, slöjdare och designers under lång tid har skapat sina egna förutsättningar. Här får man möta en konstnärlig praktik som är autonom, autentisk och samtidigt djupt förankrad i platsen. Och det är just det som gör Not Quite unikt i en allt mer institutionaliserad konstvärld.
Det mod som finns här är också värt att stanna vid. Beslutet att köpa Strands snickeri och utveckla verksamheten vidare var inte självklart. Men varje gång jag är där slås jag av den kraft som har skapat nya ateljéer och nya möjligheter. Den drivkraften kommer från Not Quites medlemmar. Den är konkret, levande och större än abstrakta begrepp såsom landbygsutveckling. Det här är kultur som sker i nuet.
När jag tittar på årets program ser jag också något mer. En tematik som inte bara speglar vår tid, utan som hjälper oss att ställa större frågor. Vad innebär det att skapa. Vad innebär det att vara människa.
Och kanske är de frågorna viktigare än någonsin.
Vi lever i en tid där konsten allt oftare förväntas motivera sitt värde genom sin funktion. I Sverige talas det om konsten som ett verktyg för att stärka demokratin, eller till och med som en del av totalförsvaret. Och visst, det finns en sanning i det.
Men jag tänkte på något annat förra veckan. Jag tittade på musikfestivaler jag vill gå på i sommar. En av dem hade temat fred. De skrev att möten mellan människor inte bara skapar musik, utan också förståelse, lyssnande och gemenskap. Att just det är fred i praktiken. Även om världen omkring oss inte är fredlig, kan konsten skapa fred inom oss. I sinnet, i kroppen, i gemenskapen.
Och det är där jag tror vi behöver landa.
Att skapa mötesplatser kring konst handlar inte om försvar eller beredskap. Det handlar om fred.
Och det är just den sällsynta autonomi som finns här på Not Quite som gör det möjligt. Här kan vi, om än för en stund, uppleva frihet, närvaro och något som liknar fred.
I årets program finns många sådana möjligheter. Glimtar av hopp, av skaparkraft och av nya möten.
Med de tankarna vill jag nu förklara årets utställningssäsong invigd.
Tack. (Tom Cubbin, säsongsöppningen 2 maj 2026)