• ANNIKA ANDERSSON •
Just före – Strax efter – PANG är en föränderlig utställningsinstallation där gestaltning görs utifrån utställningsrummets förutsättningar. Utställningen visas för första gången på Not Quite sommaren 2022.
Jag intresserar mig för bubblan som form, metafor och känsla. Precis innan bubblan brister är den som störst, känslan av att vara oövervinnlig är på topp. Jag både fascineras och skräms över bubblans rörelser, när den utvidgas, växer sig större och större, när den utmanar sin egen fysiska förmåga. Jag ser paralleller till samtiden, vårt mänskliga beteende och hur vi hanterar olika katastrofer och kriser. Bubblan beskriver ett inuti, en gemenskap men också en exkludering, en vägran eller oförmåga att ta in det som finns utanför. Bubblan är vacker och skör, ett illusoriskt skydd från obehag. Skönheten i det skira, samtidigt sårbara blir till verk i siden organza – vi håller andan, snart spricker de kanske.
Efteråt, när bubblan brustit uppstår en oformlighet, en hög, den fulländade formen blir till något annat. Luften går ur, det uppblåsta materialet veckas, vrider sig, är nu något annat, en restprodukt. Jag tänker på den svarta askan, den ultimata restprodukten. Men också på lavan som väller fram efter vulkanutbrottet. Garn i silke och ull färgas i flera steg och i vävstolen tar verken form. Färgerna äts upp men skymtar fortfarande i svärtan – ett landskap uppstår. Är detta början på något nytt?
Bubblan brister, ett ögonblick står tiden stilla. Utan riktning. Hur låter det när den fulländade formen upphör och blir till något annat? Genom att arbeta med ljud, toner och rytmer tillsammans med en musiker, Marcus Ferreira Larsen, söker jag ett sätt att beskriva detta skeende. Mitt språk finns i mina händer, det är genom dom jag gestaltar mina tankar. Samtidigt finns ljuden alltid närvarande, i arbetsprocessen eller som musik under arbetets gång. Rytmer och upprepningar intresserar mig. Att föra samman olika sinnen blir till ett utvidgat perspektiv. Ett verk att lyssna till i utställningen.
Om mig och mitt arbete
Som konsthantverkare/textilkonstnär betraktar jag mig som delvis autodidakt med ett arbetssätt som bäst kan beskrivas som ett kontinuerligt utforskande, där fördjupning i ett material och/eller en teknik driver mig framåt. Jag arbetar sedan slutet av 80-talet i egen ateljé utanför Göteborg. Mina främsta kreativa byggstenar är vävning och färgning av textila material – båda med lika stor betydelse. Jag återkommer ofta till det repetitiva arbetssättet, långsamheten i processen uppmanar både till närvaro och flykt, tankarna vandrar fritt. De senaste åren har jag i mitt arbete fokuserat på att utforska tredimensionell form i textil.
